Ja, det blev så ett race till slut. Förkylningen gav vika tillräckligt för att kunna springa i alla fall men tiden och själva loppet, ja, den och det blev ju inte alls det jag hade sett framför mig i våras när vi anmälde oss. Dryga timmen blev det, 1:01:56. Ganska långt från my envisioned 50 minuter men hey, jag kunde i alla fall ställa upp!
Det var mäktigt att dra iväg i starten och då kände jag mig förhållandevis pigg ändå. Sen blev det tyngre och tyngre. Och så var jag kissnödig också, från start. Då trodde jag det bara var inbillningsnödig, ni vet sådär som kroppen håller på innan ett lopp när man är lite spänd men efter 6 km var det bara att dyka in på en toa, det gick inte längre! Haha, har aldrig hänt förut att jag måste pausa för toastopp i ett race.
Och så var det varmt, sjukt varmt. På slutet var det vilja och pepp från Mamma som höll mig igång och när mållinjen äntligen kunde skymtas var det väldigt, väldigt skönt att kliva över den.
Ja, nu har man gjort det i alla fall, får se om det blir någon mer gång!
Team Wold hade införskaffat likadana kläder på Under Armour för detta tillfälle. Löparkjol och linne, UA, sen för mig: träningstopp Casall, skor Nike, brillor Bliz.
#postraceselfie #wedidit #goddammit
800 meter kvar till mål. Team Wold kämpar på.
Starten går och eliten drar iväg med 5000 andra på släptåg. 
Jag _måste_ sluta svanka sådär! Ser ju gravid ut!
Frukost intagen på deli kl 6 på morgonen. Brände tungan på gröten.