Nu på morgonen ska jag gå en HLR-kurs på jobbet och lära mig hur man räddar liv. Det är ganska mäktigt när man tänker på det, att man faktiskt kan rädda någon. Jag vet hur bra det är att kunna, Erik räddade en man som segnade ihop på gymmet för ett par år sedan. Han och en annan tjej som var där kunde HLR och höll liv i honom tills ambulansen kom. Mannen skickade senare ett tackbrev som vi hittade när vi flyttade och det är svårt att inte bli rörd av hans tacksamhet. Det är därför jag går den här kursen – ifall det händer något och jag råkar vara där så vill jag kunna ge en annan människa chansen att fortsätta sitt liv.