Med allt som varit av flängande och jobb och förkylningar har det inte julpyntats i radhuset. Tills idag när jag lite halvhjärtat slängde ut en ljusslinga på lådan och plantorna utanför dörren. Det får räcka for now. Kanske letar fram en tomte eller två senare.
När jag växte upp gjorde vi alltid ett stort nummer av att ta fram julpynt och göra fint. I mina tidiga år tror jag att mamma till och med bytte gardiner till mer juliga dito. Jag undrar var hon fick energin ifrån.
Jag lutar mig på Ikeas senaste reklambudskap: ”Det blir jul ändå.” Det blir det och det är skönt!
