Hemma igen efter madtodontrepet inför konserten nästa vecka. Trött i rösten, trött i huvudet, trött i kroppen – ja trött helt enkelt! Hela repet gick fantastiskt bra ända fram till vi skulle öva sången med mitt solo. Det gick verkligen inte bra! Herregud! Jag tog det lite med en klackspark när jag tackade ja, ”hur svårt kan det vara” tänkte jag. Men nej, helt solo är nog inte min grej. Jag har inte rösten för det. Popstjärna blir jag liksom aldrig.
Som tur är verkar jag bli av med det. Vår körledare Fredrik försökte först med att ta in en tjej till på det, sedan funderade han kring att hela sopranstämman ska ta det. Vi får väl se var vi landar på sista repet på onsdag.
Jaja, tur att man är van att göra bort sig! Haha!