Den här bloggen brukar mest avhandla ganska enkla saker. Det är medvetet, det här är inget politiskt skyltfönster eller en plats för samhällsdebatter. Men. Berättelsen om Dancing Man handlar om ett ämne som berör mig och därför tar vi tag i det.
Internet är en ganska otäck plats ibland. Det är för att det är människor som sitter och lägger upp saker i det och människor är, som vi vet, en ganska egoistisk, grym och elak djurart av naturen. Exempel på det finns det gott om. Varför det är så kan någon annan säkert svara på men i berättelsen on Dancing Man finns det åtminstone lite upprättelse för den goda sidan.
Berättelsen tar sin början i mitten på förra veckan. En användare lade upp en bild på sajten 4chan föreställande en man på en koncert. Till bilden skrev användaren ”Spotted this specimen trying to dance the other week. He stopped when he saw us laughing.”
Jag blir så otroligt ledsen av det här. Det är så otroligt elakt på så många plan att jag vet inte ens var jag ska börja. Ansiktsuttrycket på bild nummer två avslöjar allt vi behöver veta. Jag får på riktigt en stickande känsla i näsan och tårar i ögonvrån för jag förstår att det måste göra så ont och vara så sårande. Och om jag får vara så drastisk och göra ett antagande gissar jag att det inte var första gången den här mannen blev sårad på det här sättet.
På engelska finns det ett begrepp för det här: Body shaming. Det handlar om att man får människor som inte ser ut som ”normen” att skämmas för sin kropp och sitt sätt att vara.
Den här bilden spred sig snabbt över liknande sajter men istället för att hålla med användaren från 4chan gick många i mannens försvar och anklagade användaren för mobbing. Därifrån började internet leverera.
Cassandra Fairbanks från Los Angeles tog upp jakten på att hitta mannen som nu kallades Dancing Man och under #finddancingman letade nu halva internet efter honom för att dels ge honom en ordentlig fest att dansa på, dels göra en ordentlig manifestation mot body shaming. Allt fler anslöt sig, till och med ett antal kändisar som Pharell Williams och Moby.
Anyone know this man or who posted this? There’s a huge group of ladies in LA who would like to do something special pic.twitter.com/DGbu3AXOrB
— Cassandra (@CassandraRules) March 5, 2015
Well, internet hittade honom! Han bor i London och det blir en fest.
YAY TWITTER!!! @Dancingmanfound #FindDancingMan ❤️❤️❤️ We are going to dance!!! pic.twitter.com/G7FxuiSsIh
— Cassandra (@CassandraRules) March 6, 2015
Långt ifrån alla berättelser som denna slutar lyckligt som den om Dancing Man. De allra flesta slutar med ytterligare en bekräftelse på att man inte passar in. Det lämnar djupa sår hos människor och det är sällan halva twitter sluter upp för att hela dem. Dancing Man berörde mig så mycket för att jag har också upplevt att bli förödmjukad på grund av hur jag är och hur jag ser ut. Det är många år sedan nu men guess what, det gör fortfarande ont.