Vi har sedan vi återgick till arbetet i måndags helt negligerat vår gräsmatta. Det är såklart helt oacceptabelt om man strävar efter att ha kvarterets finaste gräsmatta eftersom det lämnar en onödig inbjudan till alla andra att försöka komma ikapp. Lyckligtvis har ingen annan noterat att vi slappnade av lite i ledartröjan och ingen gjorde en allvarlig attack för att komma ikapp.
Däremot har jag nu fått ägna två timmar åt att klippa gräset eftersom det nått höjder som på golfspråk närmast skulle beskriva som bollslukande ruff. Jag har följaktligen fått klippa hela gräsmattan två gånger, först på högsta nivån på knivarna och sedan på en lägre.
Och nu har jag gräs över hela mig men det är det värt!
