Det är ungefär 18 månader mellan de här två fotona. Det högra är taget från det allra första träningspasset efter operationen. Då kunde jag inte ens komma ner på golvet själv, smärtan var helt outhärdlig.
Igår klev jag tillbaka in i dojon. Nervös eftersom jag har haft så många motgångar förr. Jag kommer aldrig vara klar med min rehab. Det är fortfarande många rörelser jag inte kan utföra och båda knäna gör ont dagligen. Men, fan, jag vann. Tack vare tålamod, pepp och stöd från Erik, familj och vänner nådde jag mitt första mål. Känslan är obeskrivlig.