I did it!

Det är ungefär 18 månader mellan de här två fotona. Det högra är taget från det allra första träningspasset efter operationen. Då kunde jag inte ens komma ner på golvet själv, smärtan var helt outhärdlig.

Igår klev jag tillbaka in i dojon. Nervös eftersom jag har haft så många motgångar förr. Jag kommer aldrig vara klar med min rehab. Det är fortfarande många rörelser jag inte kan utföra och båda knäna gör ont dagligen. Men, fan, jag vann. Tack vare tålamod, pepp och stöd från Erik, familj och vänner nådde jag mitt första mål. Känslan är obeskrivlig.

These photos are taken about 18 months apart. The right photo was the very first workout after the surgery. I couldn’t even get down onto the floor on my own, pain being excruciating.

Yesterday, I stepped back into the dojo. Nervous, because I’ve had so many setbacks before. I’ll never be done with rehab, there are still a lot of movements I can’t do, both knees still hurts on a daily basis. But, dammit, I won. Thanks to the love and support from @woldet, from family and friends, I made it to my first goal. There’s no describing this feeling.