Jag har funderat en del på det här med elitidrott kontra karriärbyggande. Hur det ena är ok medan det andra får nedsättande epitet som workaholic. ”Du jobbar för mycket” kan man få höra ibland. Det skulle man ju aldrig säga till en elitidrottare. ”Du tränar för mycket” har ingen sagt någonsin för alla fattar att ska man bli bäst och vinna OS måste man fasen träna rätt mycket. Jämför ”Jobbet är inte allt, karriären gör dig inte lycklig” med ”Tävla är inte allt, medaljer gör dig inte lycklig”. Eh, jo? Det är ju därför man håller på! För att vinna, för att nå högt satta mål.
På samma sätt som man måste träna mycket för att bli bra inom idrotten måste man också lägga ned tid och dedikation för att bli bäst på det man gör på jobbet också. Och på samma sätt är det inte antal timmar som gör att man blir bäst, utan vad man gör under de timmarna. Jag har några elitidrottande vänner och jag ser hur mycket de tränar. Jag kan bli lite avis på hur mycket och hårt de tränar, det skulle jag också vilja göra, men så tänker jag på att jag faktiskt valt en annan sport som huvudsysselsättning.
Jag säger inte att alla ska bli elitidrottare. Det är helt ok att vara motionär. Och det är helt ok att ”motionsjobba” också, och ha sitt fokus på annat än jobbet. Jag tänker bli bäst på det jag gör och det kräver sina timmar och stor dedikation. Jag är en kontorsatlet. Jag får mina medaljer på annat sätt än på en prispall, men de räknas lika mycket. Säg inte till mig att det inte betyder något bara för att du själv är motionär.
— — —
I’ve been thinking about elite athletes versus making a career at work. How one thing is ok, but the other gets unflattering epithets like workaholic. ”You work too much” can sometimes be heard. But you would never say that to a professional athlete. ”You train too much” said nobody ever. Because everyone gets that to make it to the top of the podium at the Olympics, you kind of have to put in some bloody effort. Now, compare ”work isn’t everything, your career won’t make you happy” with ”competing is not everything, medals won’t make you happy”. Um, yes? That’s why you’re doing it! To win, to reach the high goals.
The same way you have to train hard to reach the top within sports, you have to put in time and dedication to become the best at work too. And as with sports, it’s not the actual hours you put in that matter, it’s what you do during them. I have a few elite athlete friends and I see how much they work out. I sometimes get jealous of how much and hard they train, I would love to do that too. But then I realize I’ve chosen a different kind of sport as my main occupation.
I’m not saying everyone should be athletes, just going to the gym for exercise is just fine. And it’s completely fine to ”work exercise” too, and have something else in your life to focus on. I’m going to be the best at what I do, and it requires hours of hard work and dedication. I’m an Office Athlete. I get my medals in other ways than on a podium, but they count just as much. Don’t tell me they don’t matter just because you’ve chosen to only exercise at work.
Sjukt bra skrivet! jag brukar också tänka mycket idrott på jobbet (kan bero på att jag är uppvuxen med idrott), speciellt när det kommer till team och att ha en strategi i det man gör mot målen. Spela fotboll utan att räkna resultat, vem fasen tycker det är motiverande?
Sjukt bra skrivet! jag brukar också tänka mycket idrott på jobbet (kan bero på att jag är uppvuxen med idrott), speciellt när det kommer till team och att ha en strategi i det man gör mot målen. Spela fotboll utan att räkna resultat, vem fasen tycker det är motiverande?
Sjukt bra skrivet! jag brukar också tänka mycket idrott på jobbet (kan bero på att jag är uppvuxen med idrott), speciellt när det kommer till team och att ha en strategi i det man gör mot målen. Spela fotboll utan att räkna resultat, vem fasen tycker det är motiverande?
In general, when people tell me things that make me think or really affect me (positively or negatively), once the emotions have settled, I try to do two things:
1) Think about where this person is coming from (ie why are they saying this or that)
2) Think about why it has affected me (ie why do I care)
For instance, in your case people might say „don‘t work too much“ because they genuinely care and/or because they themselves are battling with work/life balance issues or struggling to find meaning in their lives. More interestingly though, why do you care? And should you? Often the answer in 1, gives you a hint as to what the answer in 2 means.
At the end of the day though, just stay true to yourself and as long as you‘re not hurting anyone along the way, there‘s no need to apologize…
Very true! I’ll take your thoughts with me. Mostly, I guess it’s coming from people who cares about me. But what gets to me is that they haven’t really understood what I’m about. And that they value something I hold high as not worth having, or going after. Before it dawned on me, how I see my career, I let it get to me. It made me insecure about my choices. Now, it won’t, because I know what I’m about.